Innan jag själv fick barn och besökte vänner som hade barn så reagerade jag alltid på de vars barnrum såg ut som kaos. Jag minns att jag inte ville döma dem men jag gjorde det nog ändå. Jag minns att jag tänkte att det väl ändå inte kan vara så himla svårt att hålla lite ordning på grejerna. Sedan hade jag några vänner vars barnrum alltid såg ut som ett foto ur en inredningskatalog och då tyckte jag att jag fick bekräftat att kaoset faktiskt inte var nödvändigt.
Sedan fick jag mina tvillingar. Sedan blev de ett och två år gamla. Sedan har jag gjort en helomvändning.
Idag tycker jag att de hem där barnrummen ser ut som hämtade ur ett inredningsmagasin är riktigt creepy. Det dyker upp så många frågor i huvudet på mig. Har barnen inga leksaker? Låses barnen in i dolda källarrum under dagarna? Får barnen inte leka fritt? Små barn är lika med kaos och det har inget att göra med om man är en närvarande förälder eller ej. Det är kreativa lekar på gång precis hela tiden och grejer dras fram i otrolig hastighet - och så måste det ju få vara. Det är kaosartade år med småbarn, det är nog bara att acceptera.
Själv älskar jag att fynda billiga leksaker online. Många av mina bekanta förfärar sig över alla leksaker som slits, slängs och ligger och skräpar, men jag omfamnar faktiskt kaoset just nu. Det är ju en övergående period!